För egen del har jag definitivt haft bäst kondition när jag som ungdom spelade fotboll och tränade friidrott inklusive mycket löpträning. Särskilt fotboll och andra lagsporter tror jag är bra för att motivera folk till att springa. Människan är i grund och botten ett djur och likt hundar som springer efter pinnar blir vi människor mer motiverade till att springa om vi får jaga efter en boll eller puck medan andra ropar uppmuntrande ord till oss. Tävlingsinslaget i lagidrott gör helt enkelt att vi pressar oss på ett sätt som annars är svårt att göra när man springer helt på egen hand.

Att lagsporta är dock tidskrävande och uppenbarligen inte något alla vuxna människor har tid med, men har man möjlighet att göra det är det väldigt bra. Att till exempel brandmän och annan blåljuspersonal ofta spelar innebandy för att upprätthålla sin kondition visar att det är en effektiv och beprövad metod. Att kunna springa under lång tid och frekvent göra explosiva tempohöjningar i sin löpning är funktionellt viktigt både i sport och i vårt tidigare mänskliga naturtillstånd där vi kunde behöva förflytta oss långa sträckor, snabbt fly från fiender eller jaga ikapp ett bytesdjur. För att verkligen vara bra på att springa behöver man inte bara ha god kondition i form av hjärtat och lungornas förmåga att syresätta kroppen, man måste också ha en rimlig kroppskonstitution. Bra fotbollsspelare till exempel är i princip aldrig tjockisar eller stora kroppsbyggare, utan man har en resurssnål fysik utan onödig dödvikt eller överdrivet stora muskler som inte direkt bidrar till förmågan att vara bra på att springa efter en boll i 90 minuter.

Ju längre sträckor en idrottare är specialiserad på att springa, desto tanigare brukar de vara. Så tränar man mycket på gym och strävar efter att vara stark får man acceptera att man inte kommer vara världens bästa långdistanslöpare. Men att ha viss balans mellan å ena sidan styrka och å andra sidan kondition och förmågan att springa är både hälsomässigt och funktionellt rimligt. Att ha en kropp som bara är bra på att lyfta vikter på ett gym är rätt meningslöst.

Kampsport är på många sätt den ultimata idrottsformen eftersom den kräver både kondition och styrka, men även en mental styrka som de flesta idrottare i andra sporter saknar. Sparring och kampsportsträning bygger också en hel del kondition i sig och kampsportare brukar komplettera sin träning med konditionsträning och hopprepsövningar.

Tristan skrev nyligen en artikel med tankar om hur man kan komma igång med löpträning. Jag tänkte här fylla på med lite hur jag själv lagt upp min konditionsträning de senaste åren.

Som regel försöker jag jogga en gång i veckan. Men tyvärr är det också oftast den träningen som först blir bortplanerad om jag måste ställa in ett träningspass. I övrigt har jag fått viss grundkondition genom kampsportsträning.

När det gällt träning inför fjällvandringar i Sarek så har jag promenerat med kängor och viktväst. Precis som med styrketräningen försöker man successivt öka vikten man använder, hur långt man går och hur ofta man går. Sedan ser man till att ha några vilodagar innan själva vandringen för när man väl är ute i vildmarken och vandrar långa sträckor flera dagar i rad och sover lite sämre än hemma är det en nedbrytande process som mest utmanar återhämtningskapaciteten, så jag vill vara helt återhämtad när vandringen börjar. Jag får också erkänna att inför vandringar är ett av få tillfällen där jag kan ställa mig och stampa lite på en trappmaskin på gymmet, just för att anpassa musklerna lite till uppåtstigande rörelser.

Inför att jag ska boxas försöker jag springa mer frekvent än en gång i veckan och träna mer boxning. Gym blir nedprioriterat och jag kör mindre maxlyft i basövningar och kör mer högrepsträning och kroppsviktsträning. Sista veckan inför tävling kör jag inga tunga basövningar alls på gym utan väldigt lätt och explosiv träning kombinerat med stretchande.

Förra året när jag fokuserade på att kunna springa 2,5 km så snabbt som möjligt försökte jag springa tre gånger i veckan och hade tre olika upplägg i de passen:

1. Jogga 20 minuter i ett för mig högt och jämnt tempo och försöka komma längre på den tiden än vad jag gjorde i det föregående passet.
2. Intervallträning i 20 minuter där jag springer så fort jag kan i en minut och sedan går en minut innan jag springer igen.
3. Jogga extremt långsamt i en timme eller mer.

Tanken med detta är att få in alla olika former av löpning: Jämn löpning, intensiv löpning och lågintensiv löpning. Jag tänker att intensiv löpning belastar kropp och lungor och gör att man successivt kommer kunna höja sitt mer genomsnittliga tempo under vanligt joggande på det viset och långsamt joggande gör att kroppen får röra på sig mycket och lungorna får jobba lite utan att det blir en särskilt nedbrytande belastning.

Utöver de här passen körde jag också stickprovspass där jag testade att springa 2,5 km på så kort tid som möjligt. Resultatet av den här träningen blev lyckat sett till att jag kunde springa sträckan mycket snabbare efter någon månads träning med det här upplägget jämfört med innan.

Under sommaren kan cykling vara ett trevligt alternativ till löpning, då man kan ta sig runt och variera sina vyer mer på det viset jämfört med under en löprunda. På gymmet föredrar jag roddmaskinerna framför cyklarna eftersom det känns som att det mer belastar konditionen när även överkroppen blir aktiverad av maskinen.

Har du några egna tips kring träning som du vill dela med dig av? Skicka in dem via kontaktformuläret eller i privata meddelanden till våra sociala medier!